FLER ARTIKLAR I DENNA SERIE:

  1. Självkännedom en nyckel till goda affärer
  2. Se upp med egengillrade placeringsfällor
  3. Stolthet och ånger värsta fällorna

”Nyckeln till framgångsrika affärer ligger i emotionell disciplin. Om intelligens vore nyckeln skulle det finnas många fler som tjänade pengar.”  Victor Sperando     

Stolthet och ånger 

Den psykologiska bias som allra starkast påverkar vårt beslutsfattande är vårt inbyggda beteende förknippat till känslor av stolthet och ånger. Investerare undviker helst handlingar som skapar ånger, men söker handlingar som skapar stolthet. Denna inbyggda bias innebär och är orsaken till att investerare generellt säljer av vinster för tidigt och behåller förlustaktier för länge.

Man intalar sig ofta ”att det är ju aldrig fel att ta hem en vinst”, bara för att man vill känna känslan av stolthet. Man tenderar dock att behålla sina förlustpositioner längre. Anledningen till detta är ofta att man vill undvika smärta och ånger över att ha gjort en dålig placering. Om man ligger med förlustpositioner tenderar investerare ofta också i högre grad minska graden av bevakning av sina innehavda positioner, även detta för att de inte vill känna den ånger som en förlustposition skapar. Vid dessa tillfällen är ju dock en ökad bevakning av investeringarna önskvärd snarare än att man förtränger att man har dessa positioner.

Denna bias är också sammankopplad med flockmentaliteten. Rädsla för ånger och att verka dum gör att man som investerare helst följer flocken och agerar som andra investerare gör. Känslan av ånger blir inte lika stark om man har fel, eftersom man då inte är ensam om att ha fel. Detta innebär också att trender ofta fortsätter längre och starkare än vad man kan räkna på fundamentalt, samt att nedgångar ofta är kraftigare i sin natur än uppgångar. Denna inbyggda psykologiska bias där man tenderar att ta hem vinster i ett tidigt skede, medan förluster tillåts växa sig allt större kan självklart över tid ha en negativ påverkan på den totala portföljutvecklingen

För att exemplifiera denna psykologiska bias kan man se på hur man agerar då man spelar på lotto. Tänk dig att du har spelat på samma lottonummer i 20 år, men att du hittills inte har vunnit något. Kan du tänka dig att byta nummer? Antagligen kan du inte tänka dig att göra detta, ej heller att sluta spela på den lottoraden.
Du har mycket känslomässigt kapital inlåst i denna lottorad och känslan av ånger skulle vara för stor utifall att den ”gamla” lottoraden skulle ge vinst. Detta skulle också kunna appliceras på hur man tenderar att agera efter att ha köpt ett så kallat förhoppningsbolag. Efter en lång tids innehav och flertalet kapitalinjektioner via nyemissioner utan att bolaget lyckats, kan det uppstå en ovilja att släppa innehavet trots att det bara fortsätter att falla i värde. Anledningen till detta är att känslan av ånger skulle vara allt för stor om bolaget skulle ”lyckas” efter det att man sålt.

Ett annat hypotetiskt exempel som visar på denna psykologiska bias är då man köpt en aktie som sedan fallit värde och man då bestämmer sig för att ”om bara aktien går upp till den nivå där jag köpte den så säljer jag.” Detta är ett mycket vanligt beteende hos investerare. Det är dock också ett ytterst orationellt beteende. Vad det handlar om är stolthet, sårat ego och känslan av ånger av att ta en förlust. Investerare tenderar att inte vilja förlora hoppet om att få tillbaka sina pengar och har svårt att acceptera att de gjort en dålig investering. Detta går också ihop med den psykologiska biasen om övertro på egen förmåga.

Har man hamnat i denna situation är det viktigt att ställa sig följande fråga; Om jag endast hade kontanta medel, skulle jag då använda dessa till att köpa det jag nu äger? Är svaret på detta nej, spelar det ingen roll vad ingångsvärdet är. Det gäller att kunna frikoppla sitt ego för att kunna fatta korrekta beslut. Man är inte en dålig investerare för att man får en förlustposition, då det är en oundviklig konsekvens när man agerar på marknaden. Man är dock en mindre bra investerare om man utan att agera håller fast vid en förlustposition som man egentligen inte längre tror på i hopp om att det ska lösa sig längre fram.

Denna inställning om att sälja bara tillgången kommer upp till där man köpte den visar också tydligt att det finns en psykologisk bakomliggande grund som stöd för den tekniska analysen. I teknisk trendlinjeanalys säger man till exempel att stöd blir motstånd. Detta innebär att om en tillgång handlats vid en prisnivå under en tid och många investerare köpt i detta härad ses denna prisnivå som ett stödområde. Skulle sedan detta stödområde brytas innebär det vidare att många investerare ligger med en förlustposition.

Som teknisk analytiker ”vet” man att då väl priset kommer tillbaka till detta forna stödområde kommer det med stor sannolikhet ett stort säljtryck från de investerare som nu kan sälja utan förlust och därmed slipper såväl ett sårat ego som känslan av att ta en förlust. Tesen i den tekniska trendlinjeanalysen om att stöd blir motstånd är således drivet av den psykologiska biasen om stolthet och ånger. Enligt den psykologiska biasen om minnets referenspunkt kan dock ett sådant här säljtryck även skapas trots att investerarkollektivet de facto inte ligger med en reell förlust, men väl med en upplevd sådan.

Stop loss minimerar negativa följder av psykologisk bias

Denna psykologiska bias är den som starkast påverkar en investerare beslutsfattande negativt. Som med alla psykologiska bias är det viktigt att vara medveten om att man har den, men på grund av dess starka inverkan på vårt beslutsfattande är det oftast viktigt att även systematiskt och strukturellt nyttja tekniker för att minimera de negativa skadeverkningar den kan ge.

Den enklaste och mest kraftfulla teknik för att minimera de negativa konsekvenser som denna psykologiska bias kan ge är att alltid nyttja en i förväg bestämd strategi för stop loss. På så sätt riskerar man inte att hamna i en situation då mindre förlustpositioner tillåts växa sig stora och svåra att hämta tillbaka.

Stop loss innebär att man i förväg fastställer en nivå vid vilken en tagen position stängs. Genom att systematiskt arbeta på detta sätt med en förutbestämd stop loss-nivå undviker man att riskera att ens egna psykologisa bias ska ha en negativ inverkan på beslutsfattandet. Det finns ett flertal strategier för var en stop loss kan placeras, där den kan sättas vid brott av tekniskt stöd, vid procentuell nedgång, med mera.

Vilken av dessa strategier man väljer att använda sig av är mindre viktig, av vikt däremot är att man använder sig av en stop loss-strategi. Det är också viktigt att denna strategi implementeras på ett systematiskt sätt med hjälp av den teknik som finns att tillgå.

Det räcker ofta inte med att endast för sig själv säga att man ska nyttja en stop loss vid en viss nivå. Väl uppnådd tenderar vår psykologiska bias ta överhand och tänkt stop loss blir allt som oftast inte gjord, med risk att förlusterna ökar ytterligare som resultat. Redan när man tar en position är det därför viktigt att man tänker på vilken stop loss-strategi man har och i handlarsystemet lägger in villkoren för sin stop loss-order. Genom att arbeta på detta sätt fattar man beslut utifrån sin valda strategi innan någon psykologisk bias hunnit påverka ens beslutsfattande.

FLER ARTIKLAR I DENNA SERIE:

  1. Självkännedom en nyckel till goda affärer
  2. Se upp med egengillrade placeringsfällor
  3. Stolthet och ånger värsta fällorna