Börsen befinner sig i en av de längsta perioderna med stigande kurser genom historien, och är nu inne på det nionde året på rad. Något som fått flera bedömare och tyckare att säga att det nu är dags för börsen att falla, varför man bör vara försiktig till börsen framöver. Men frågan är ju om en börscykel verkligen dör av ålder eller om det är någon annan faktor som avgör när börsen ska falla.

När man tittar på att allokera kapital mellan olika tillgångsslag så är det generellt avgörande var man befinner sig i konjunkturcykel. För konjunkturen påverkar konkurserna vilket påverkar kreditmarknaden. Konjunkturen påverkar inflationen och inflationsförväntningarna, vilket har bäring på räntorna. Och konjunkturen påverkar vinsterna, vilket i sin tur påverkar aktiemarknaden. För en aktie är just det, rätten att ta del av framtida vinster. Historiskt sett har en konjunkturcykel varit runt 7-9 år vilket vi menar är anledningen till att en aktiemarknadscykel också har varit så lång. Med andra ord dör den inte av ålder utan när för högt ställda förväntningar grusas. Så då infinner sig frågan, i vilket läge befinner sig konjunkturen nu? Och riskerar förväntningarna att grusas?

Ser vi till utvecklingen under de senaste åren så har bolagen kommunicerat att efterfrågan är stabil men växer väldigt svagt varför man valt att fokusera på vad man kan kontrollera, nämligen kostnader varför besparings och effektiviseringsprogram stått högst på agendan. De bolag som sagt att de investerar för framtiden har varit mycket få. Samtidigt har stater sparat och hushållen, bortsett från de svenska, varit avvaktande och även de sparat. 

Avsaknaden av en ”normal” konjunkturcykel har bland annat resulterat i att vinsterna på ett brett europabörsindex de facto är lägre idag än de var 2010. Med andra ord har förväntningarna på framtiden varit lågt ställda och inledning på 2000-talets hybris och supercykelkommentarerna från mitten på detsamma känns minst sagt avlägsna. 

Men nu börjar det andas lite positivare tongångar. Den tidigare besparingsivern innebar att investeringarna hamnade på efterkälken. Nu börjar de öka och bolagsledningarna talar om att något positivt händer med efterfrågan. Staters åtstramningspolitik har avtagit och utgifterna ökar samtidigt som hushållen visar på en mer optimistisk framtidstro, bland annat i takt med att arbetsmarknaden fortsätter att förbättras. 

Den förbättrade konjunkturen märks också i hur centralbankerna agerar och kommenterar utvecklingen där såväl amerikanska Federal Reserve som ECB de senaste månaderna överraskat marknaderna med att vara mer åtstramande än de förväntat sig. Således befinner sig ekonomin i en återhämtningsfas efter att ha stått och stampat under några år.

I ett sådant läge är det sannolikt inte läge att sälja av aktiemarknaden, framförallt givet bristen på attraktiva alternativ. 

Vad man som investerare behöver hålla koll på är främst faktorer som kan påverka konjunkturförbättringen negativt, eller med andra ord att inte något sker som får hushåll eller framförallt näringsliv att börja tveka på framtiden och återigen hålla tillbaka på investeringarna. Exempel på sådant skulle kunna vara en vinst för Le Pen i det franska valet eller en överraskande stark protektionistisk politik från president Trump. Men så länge tilltron till konjunkturen finns kvar så talar det för aktier, oavsett alla år av stigande börser som vi har bakom oss.