Efter en säsongsenligt positiv börshöst, och en alltmer utdragen period av återhämtning sedan globala aktier bottnade efter finanskrisen, argumenteras det nu på sina håll för att vi närmar oss vägs ände för risktillgångar för den här gången. Samtidigt som flertalet variabler och sentimentindikatorer pekar mot fortsatt stark återhämtning in i 2018, dras paralleller till tidigare långt framskridna uppgångsfaser, däribland sent 90-tal, när dåvarande Fed-ordföranden Alan Greenspan talade om ”irrationell entusiasm”.

Vi är vaksamma på varningssignaler men aktar oss för att övertolka dem. Avgörande trendskiften på aktiemarknaden har med få undantag föregåtts av större ”förskalv”, och så här långt har de uteblivit. Global koordinerad makroekonomisk tillväxt, stark men balanserad – inte för varmt och inte för kallt – skapar förutsättningar för bolagens vinster att växa. Den svaga vinsttillväxten tidigare i den här cykeln, med åtföljande multipelexpansion, ser ut att ha vänt, vilket skapar möjlighet för aktier att växa in i värderingar som på sina håll förefaller lite uppdrivna.

Det är svårt att bortse från det faktum att vi befinner oss i en mogen fas av vad som betraktas som en ”normal” konjunktur- och finansmarknadscykel. När tappar tjurrusningen tempo? Allteftersom cykeln mognar, blir riskbilden mer asymmetrisk; marknadens känslighet för negativa överraskningar blir större än för positiva. Inget konstigt med det. Latenta ”svansrisker” saknas aldrig, till exempel geopolitiska sådana. Året som gått har knappast minskat den geopolitiska komplexiteten, det globala ledarskapet har inte bidragit till ökad klarhet. Den här typen av svansrisker är per definition svåra att prognosticera.

En klok investerare tar höjd för dem i sin allokering, men lägger mindre ansträngning på att försöka förutse när de kan tänkas inträffa eller vilken magnitud de kan tänkas få.

Sagan om Guldlock brukar plockas fram i tider av stabila förhållanden för att beskriva en ekonomi i harmoni. Vi är försiktiga med den typen av generaliseringar.

Obalanser, mer eller mindre uppenbara, saknas inte i dagens ekonomier. Vi har tidigare kommenterat centralbankernas höga närvaro på finansmarknaderna. Det vanligen inverterade sambandet mellan arbetslöshet och inflation fungerar mindre väl och bidrar till att göra centralbankernas uppgift ytterst grannlaga. Deras aktivitet adderar en ny dimension till den här konjunkturcykeln och lämnar dem liten felmarginal, när det förr eller senare blir dags att demontera stimulanserna. Utan att ha uppnått sina officiella prisstabilitetsmål, sitter många av dem nu med halvtomma ammunitionsförråd.

Tills vi ser tydliga tecken på motsatsen tycker vi ändå, för att återkoppla till Guldlock, att stora delar av världens ekonomier kännetecknas av förhållanden som är åtminstone ganska ”lagom”. Tillsammans med bland annat bolagens goda vinstutveckling, ser vi det som skäl nog att fortsatt behålla en konstruktiv syn på aktier som tillgångsslag

Till Investeringsstrategin 

Se specialsändning om Investeringsstrategin