Trump siktar in sig på underskott med Kina...
Som vi har kommenterat tidigare är det direkta realekonomiska utfallet högst begränsat så här långt medan de mer indirekta effekterna, via konsumentförtroende, etc. är svårare att bedöma. Vi tror fortsatt att konfliktåtgärder och effekterna av dem kommer att begränsas i omfattning och inte hota den mycket starka amerikanska realekonomiska miljön. Två månaders ”konsultationsperiod” återstår innan de senast annonserade åtgärderna (motsvarande cirka 50-60 miljarder dollar), som till skillnad från stål- och aluminiumtullarna är Kinaspecifika, eventuellt träder ikraft. Denna bör bidra till ökad eftertanke.

Det stora amerikanska handelsunderskottet med Kina är naturligtvis ett viktigt argument som Trump använder i den här diskussionen, inte minst gentemot den inhemska väljarbasen. Det kinesiska handelsöverskottet med USA för mars som annonserades på fredagen är drygt 15 miljarder dollar. Amerikanska marknadsandelar i Kina inom viktiga produktgrupper motsvarar inte de på andra tillväxtmarknader.

… och kräver mer än en stärkt kinesisk valuta
*
Tullar är ett medel för att uppnå ökad balans i handelsrelationen med Kina. Valutapolitik, importregelverk, immateriella rättigheter, direktinvesteringar och företagsförvärv et cetera, är andra. En del av de här aspekterna har adresserats i USA:s nyligen träffade överenskommelse med Sydkorea och är viktiga också i relationen med Kina.

Ett tecken på att Kina testar alternativa verktyg för att blidka USA, är att valutan, renminbin fortsätter att stärkas. Den kinesiska centralbanken avstår från att intervenera och det finns till och med en del indikationer på att man istället verkat för en starkare renminbi. Allt annat lika ökar detta kinesisk import genom att göra den billigare i lokal valuta. En sådan strategi skulle också linjera med det officiella kinesiska intresset att öka inhemsk konsumtion och kapitalinflöden.

Kinas relativa beroende av export till USA är betydligt högre än tvärtom, men båda ländernas ömsesidiga beroende av varandra som exportdestination har ökat de senaste åren. Råvaror (sojabönor) och bilar är de stora amerikanska exportgrupperna till

Kina. Produktgrupper där USA är en viktig leverantör till Kina, men där det finns utrymme att öka försäljningen, innefattar bland annat olika typer av energirelaterade produkter och halvledare. Samtidigt som USA är en stor global nettoexportör av avancerad teknologi har man ett stort underskott gentemot Kina inom närliggande segment. Ett kraftigt ökat intellektuellt innehåll i kinesisk produktion de senaste åren har minskat den kinesiska drivkraften att göra intrång i och ”stjäla” utländsk teknologi. Däremot ligger det i Kinas intresse med en ökad utländsk ekonomisk närvaro i landet med ökad tillförsel av kompetens inom olika typer av domestik verksamhet, inte minst inom service, till exempel i finanssektorn, där man utfäst sig att släppa in större utländskt ägande.

Vi ser ”handelsdebatten” som en del av ökad strategisk rivalitet mellan USA och Kina, och därför sannolikt något som långsiktigt kommer att påverka marknadssentimentet. Komplexiteten i den globala näringskedjan av varor och tjänster har ökat ordentligt de senaste åren och att långsiktigt försöka optimera det egna landets position låter sig svårt göras. Trots att man emellanåt får motsatt intryck, tror vi inblandade parter inser de svaga handelspolitiska oddsen om konflikten växer. Internationell handel är inget nollsummespel och bilaterala överenskommelser blir sällan det i praktiken. I många avseenden har länderna gemensamma intressen, bland annat mot bakgrund av inrikespolitiska överväganden.