Den 7 mars meddelade president Donald Trump att USA kommer att inför importtullar på 25 procent på stål och 10 procent på aluminium om 14 dagar. EU har svarat att om detta blir verklighet kommer unionen att svara med importtullar på utvalda amerikanska produkter och liknande ord har hörts från andra handelspartner till USA. 

Kepler Cheuvreuxs syn är dock att ett handelskrig kan undvikas, särskilt som ståltullarna får begränsad effekt på den globala stålmarknaden och på ekonomin i stort. 


USA är ingen stor stålnation
Det var länge sedan USA var en betydande stålnation och landet har under många, många år varit en nettoimportör av stål. 1980 stod USA med en produktion på 101 miljoner ton råstål för 14 procent av den globala stålproduktionen. 2017 var produktionen nere i 82 miljoner ton, vilket bara är 5 procent av de 1 675 miljoner ton stål som tillverkades globalt under året. 

Avsikten med Trumps ståltullar är att få upp kapacitetsutnyttjandet inom amerikansk stålindustri från dagens låga 72 procent till 80 procent. Lyckas det innebär det att 20 miljoner ton importerat stål ersätts med inhemskt, och i förlängningen att rostbältet i USA får tillbaka några jobb. För världsmarknaden är 20 miljoner ton stål negligerbart. Kepler Cheuvreux är dessutom skeptiskt till om amerikanska ståltillverkare snabbt kan öka sin produktion. Flera stora stålverk ligger sedan länge i malpåse och de går inte att starta i en handvändning. Och för vissa viktiga ståltyper finns det ingen amerikansk produktion. Det är därför inte osannolikt att de viktigaste effekterna av ståltullarna blir högre amerikanska stålpriser, vilket i så fall drabbar amerikansk industri som använder stål i sin produktion. Tidigare försök med ståltullar har haft liten, om någon positiv effekt på amerikansk ekonomi. Analyser av effekterna av de ståltullar som infördes i USA år 2002 visar att antalet jobb som försvann i den stålanvändande tillverkningsindustrin översteg det totala antalet anställda i hela stålindustrin. Inte undra på att amerikansk tillverkningsindustri protesterar mot Trumps införande ståltullar. Bland vinnarna på högre amerikanska stålpriser hittar man europeiska stålbolag med betydande produktion i USA, bland dem SSAB. 

EU:s export av stål till USA är inte särskilt stor, bara cirka 5 miljoner ton, och för Europas del blir effekten av ståltullarna sannolikt stagnerande stålpriser. 


Ha is i magen
Det bästa EU kan göra i detta läge, menar Kepler Cheuvreux, är att ha is i magen och strunta i motåtgärder. Om mot- och skyddsåtgärder införs kan utfallet både för stålindustrin och börsen som helhet bli betydligt värre. Anledningen är ökad osäkerhet över utsikterna för världsekonomin och oro på de finansiella marknaderna leder till en ökad generell riskpremie på aktier och därmed lägre aktiekurser. För Europas ståltillverkare kompenseras det initialt möjligen i viss mån av högre europeiska stålpriser. 

Ytterligare ett argument för EU att inte svara med skyddsåtgärder för den egna stålindustrin är att effekterna av dessa inte skulle bli de samma som tidigare. Betydande neddragningar av kinesisk kapacitet – över 250 miljoner ton väntas ha tagits bort i slutet av detta år - av framför allt miljöskäl, och den växande disciplinen hos kinesiska tillverkare har gjort att den globala stålmarknaden kommit i balans med stigande priser som följd. Att rubba denna balans vore olyckligt, menar Kepler Cheuvreux. 


SSAB en vinnare 

  • Har den största tillverkningen av kolstål i USA bland de europeiska stålbolagen.
  • Har hög exponering mot amerikansk grovplåtsmarknad, vilket är positivt. 
  • Rekommendation: Köp
  • Riktkurs: 53 kronor 


Viktig information