Hög risk/reward i Beijer Electronics
Daniel Svensson gör i SvD en analys av Beijer Electronics som dels gör så kallade operatörspaneler, dels gör kommunikationsutrustning. Båda produkterna används inom automation i industrin. Målen som bolaget har satt upp är att de ska växa med 7% och ha en rörelsemarginal på 10% under 2018. Under 2016 låg bolaget dock långt under de målen. Orsakerna var att man tappat större delen av en återförsäljaraffär, att man har en exponering mot oljeindustrin och sjöfart som båda varit svaga och att kunderna inom kommunikationsutrustning hade ett försiktigt investeringsår. Bolaget var därför tvunget att göra omstruktureringar. Rörelsemarginalen exklusive en engångspost landade därmed under 1%.

Det stora glädjeämnet i senaste kvartalsrapporten var att orderingången började komma igång. Den var 16% större än försäljningen vilket är ett gott tecken. Som Svensson konstaterar har bolaget sammantaget okay teknikhöjd på produkterna. Automationmarknaden är dessutom i grunden ett bra marknadssegment att vara i. Bolaget borde därmed kunna prestera långt mycket bättre än de gör. Det som dock avhåller Svensson från att sätta köp på aktien utan istället rekommendera en neutral i SvD är Beijer Electronics skuldsättning. Bolaget har en nettoskuld på 852 miljoner kronor. Det är över 25 gånger mer än vinsten före avskrivningar.

Det sista relationen är givetvis en funktion av den låga vinsten 2016, men hur som helst är skulderna höga. Om man som exempel antar att försäljningen växer med 3% 2017 och bolaget når en rörelsemarginal på 7.5% hamnar relationen ändå på nästan 4 gånger. Risken med hög skuldsättning är att bolaget inte har motståndskraft mot oväntade motgångar och att de då behövs en nyemission. För att bättra på situationen har de klokt nog skippat utdelningen. För den riskvillige innebär samtidigt belåningen en möjlighet. Om bolaget lyckas komma tillbaka och leverera vad de lovar kommer inte bara vinsterna öka - vilket gör att de kan betala tillbaka på lånen – utan samtidigt kommer riskpremien i prissättningen minska. En aktie för den riskvillige alltså.

Utköpt problembarn?
I Dagens Industri skriver Martin Blomgren om Bilia men framförallt om bilservicekedjan Mekonomen. De senare har sett sin andel av problem med en rad ganska misslyckade satsningar som nu skalas tillbaka, ett abrupt VD-byte och kvartalsrapporter som nu 7 kvartal i rad har blivit sämre än analytikernas förhoppningar – på slutet p.g.a. svaga resultat i slutkundsinriktade Mekonomen Sweden. För ett tag sedan sålde Axel Johnson sin huvudägarpost på 26,5% i bolaget till amerikanska bildelsbolaget LKQ och Blomgrens hypotes är att LKQ efter att ha gjort en närmare besiktning av bolaget kommer lägga ett bud på hela bolaget vid senare tillfälle.

Mekonomen sitter givetvis inte still själva och utöver att leta ny VD utökar bolaget sitt besparingsprogram samtidigt som den förlustbringande danska delen avvecklas och för att stärka den svenska delen av Mekonomen delegeras ansvar och man saktar in takten på utrullningen av ett nytt butiksdataystem som har varit knöligt att införa. I grunden är bilreparationer en bra och stabil marknad men ett växande problem för oberoende Mekonomen har varit att ju mer komplexa bilar har blivit desto mer har det gett en fördel till de mer specialiserade märkesverkstäderna.

Swedbank har en köprekommendation på aktien med en rad argument. Viktigast tycker jag ändå är att LKQ är ett bolag som senaste åren har köpt upp en lång rad bildels- och bilservicebolag och generellt sett köper de hela bolagen. Just nu är belåningen i LKQ något hög vilket gör att de kanske behöver vänta en period innan de slår till men sannolikheten är nog ändå ganska hög att det kommer ett bud på Mekonomen inom ett år eller så.

I övrigt: slår amerikanska aktiemarknaden, som också utgör över hälften av den globala aktiemarknaden, ständigt nya rekord. Under veckan har t.ex. marknadsvärdet på S&P 500 för första gången gått över 20,000,000,000,000 USD. Det är givetvis kul men man måste tänka på att det tyvärr nu också innebär att marknadens värdering nu är extremt ansträngd. John Hussman, en välkänd amerikansk förvaltare som också publicerar ett veckobrev, visade nyligen att om börsen framöver skulle utvecklas som den gjort historiskt (vilket den aldrig riktigt, riktigt gör) är förväntad total avkastning för amerikanska aktier de kommande fyra åren i bästa fall mellan 0 och 10%. I sämsta fall är den runt -40%.